Kalldusch

Inte nog med att jag kommer hem från en tvåtimmarspromenad i ösregn. (Jag och syrran insåg att det var en dålig idé redan när vi kom till Godhemsgatan men då var det inte så mycket att göra åt eländet.) Jag ser att jag har fått lön. 700 spänn! För en dag! Schyrre, tänker jag och kastar mig över min digitala banktjosan för att se hur tät jag är. Jag har...trumvirvel...3000 kronor! Vilket innebär att jag har bränt lika mycket på mindre än en vecka.

Och det sorgligaste och värsta med hela historian är att 2000 av 3000 kronor har gått till a, ett pas asfula fotriktiga sneakers och b, fem böcker i externredovisning.

Jag vill bara dö

En bra sak dock, lönepengarna hade inte kommit in än så det blir väl 3700 spänn, men det är fan inte mycket bättre. Och jag som hade tänkt gå och shoppa idag. Vad får man för 50 spänn?

I spy...

...någon som kommer köra på en statistiktenta. Ah well.

Min mojo har inte varit på topp de senaste dagarna. Misuppfatta mig inte, jag har haft en bra vecka. Det är bara att allt går så överraskande dåligt för mig. Smakprov:

Tisdag; först förover jag mig en timma. Krånglar på mig mina stövlar, som går sönder. Provar med ett annat par skor som- surprise- går sönder. Måste ta vårskorna. Väl i skolan funkar allt som det ska tills brandlarmet ringer. Två gånger. Inga problem. Efter skolan går jag och tränar. När jag kommer hem upptäcker jag att jag saknar min statistikbok. Attans, måste ha glömt den i skolan. Skickar iväg ett sms till V och frågar om hon har den. Ingen svar. Köpte ny statistikbok igår. På kvällen kommer ett sms från V, fast från ett för mig okänt nummer. Anna, jag har din statistikbok. Tar med den på torsdag. Med min vanliga tur har jag alltså skickat ett sms till min relativt osympatiska föredetta kollega V och frågat om hon har min statistikbok. Konstigt att hon inte svarade...

Det som är bra med hela grejen är att jag köpte två par nya skor igår!

Oh boy oh boy

Jahapp. Det var nått jag skulle blogga igår men så glömde jag det. Kan inte ha varit så viktigt då.

Mina vetenskapligt statistiska undersökningar med hög validitet visar att det händer ofta.

Svårt med Shakira

Okej, jag har en grej för Shakira. Trodde aldrig att jag skulle falla så lågt, men så är det i alla fall. Nu påminner jag mest om en femåring som vill se lejonkungen för ettusentvåhundrafemtionandra gången. Jag sitter framför datorn, står framför spegeln, sminkar mig osv med lätt gungande rörelser. Jag försöker mig på en variant av booty shake som jag såg Beyoncé demonstrera på Oprah en gång i tiden. Stefan tvivlar på om det verkligen finns en sån dans.

Stefan, kan du sätta på Shakira?

Och från någonstans i lägenheten hörs ett svagt ylande (jag) .

Oh baby when you talk like that, you make a woman go mad...
och sen sjunger jag alltid fel...



Sish Kadish!

Det ena kan inte existera utan det andra

En sista sak om Pontare...

de två senaste inläggen har hamnat i fel ordning. Se till att läsa dem i rätt ordning så ni förstår vad Stefan och jag går igenom just nu.

Roger Pontare

Stefan och jag försökte nå Roger via mail, men när vi hade skrivit vad vi hade på hjärtat visade det sig att mailet gick till ett managementbolag. Vi antar att de kanske hade Roger som klient. Men vi tror inte att han kommer att läsa mailet. Despair!

Dåligt samvete

Stefan och jag fick dåligt samvete för att vi inte röstade på Roger Pontare i Andra Chansen så nu försöker vi få tag på hans telefonnummer.

Silverland, silverland nananana nanana
hav och land lalalala drööööömmar.

Here I am, minding my own business...

...men funderar på att hitta på något. Förslag?*

*Shopping räknas inte som förslag. Det kom jag på själv.

Natalie

Oavsett om man tycker om Natalie Portman eller inte tycker jag att man ska ta sig tid att se det här...

But what about the kids that look up to you, do you have a message to them?
- All the kids that look up to me can suck my *beep*
(...) We love you Natalie!
-Yeah I wanna *beep* you too!

Teve iakttagelser

Jag ser ju som bekant för mycket på tv. Nu har jag noterat två nya roliga saker. Det ena är scrubs. I avsnitt elva, säsong 5 har vi följande klassiska citat:


Elliot: JD I really don't want to do this, can't we just go home, put on our PJ's and watch greys anatomy?
JD: Oh I do love that show, it's like they've been watching our lives and then just... put it on TV.

Underbart!

Nästa lilla fantastiska tv-händelse är My Name is Earl. Jag och Stefan är redan kära i Crabman och hans sköldpadda. Mr Turtle. Vi gillar Randy också, men Crabman är speciell. Nu ska vi se klart ett avsnitt av ovan nämda serie, gå en promenad och lyssna lite på Ramones.