lördag, november 05, 2005

Såhär var dikten:

En solförmörkelse uppstår när solen av en eller annan anledningen spricker; och ut ur den gigantiska brinnande apelsinen väller apelsninens blod; mörker: En del forskare hävdar att detta mörker, i motsats till det vanliga nattmörkret är radioaktivt- men för den teorin finns inga vetenskapliga belägg. En vetenskapsman har konstruerat en mätare som kan mäta radioaktiviteten hos sådana abstrakta föremål som exempelvis mörker, något som tidigare har varit omöjligt. Och han är nu på väg till Sverige för att mäta det mörker som snart kommer att översvämma mig om du inte ringer mig. Om du inte ringer mig och säger att allt är bara ett missförstånd, du älskar mig fortfarande, det är inte alls slut.

Jag tänker att om jag går och borstar tänderna så ringer du nog. Jag står vid handfatet och gråter och tänker att om jag gråter så kommer du nog tillbaka. Om jag slutar gråta så kommer du nog tillbaka. Om jag släcker lampan i badrummet. Om jag tvättar händerna. Om jag tvättar ansiktet. Om jag går och sätter mig bredvid telefonen så ringer du nog. Om jag ordnar tabletterna och godisbitarna i speciella mönster. Om jag drar ur telefonjacket och sedan sätter i det igen så ringer du nog och säger att allt är bra. Snälla, säg att allt är bra.

Sent på kvällen ringer du och jag ligger på golvet och gråter och säger nej nej nej snälla det är inte sant. Och det radioaktiva mörkret väller över mig från alla håll.

Lukas Moodysson

Inga kommentarer:

Arkivet