Ångest,
ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky i nattens grova hand,
nu stiga skogarnaoch stela höjder så kargt mot himmelensförkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!
Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar jag river mina uppåtsträckta händer till blods mot molnens frusna trasor.
Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga,
ömma mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn och mot den kalla jorden!
Ångest,
ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Lagerkvist
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Gött å se att du är på fint humör.
Lägg till mig på msn:
xenocfoz@hotmail.com
Skicka en kommentar